Hepatit C-virus (HCV) är ett blodburet virus som främst angriper levern och orsakar inflammation. Viruset tillhör flavivirusfamiljen och har flera olika genotyper, varav genotyp 1 och 3 är vanligast i Sverige. HCV kan orsaka både akuta och kroniska leverinfektioner som kan leda till allvarliga komplikationer som skrumplever och levercancer om det lämnas obehandlat.
Hepatit C sprids huvudsakligen genom blod-till-blod-kontakt. De vanligaste smittvägarna inkluderar delning av injektionssprutor, otillräckligt steriliserade medicinska instrument, blodtransfusioner före 1992 och tatuering eller piercing med osterila verktyg. Sexuell överföring är möjlig men mindre vanlig. Viruset kan också överföras från mor till barn under förlossningen, men detta sker sällan. Hepatit C sprids inte genom vardaglig kontakt, kramar, delning av mat eller dryck.
Akut hepatit C uppstår inom sex månader efter smittotillfället och ger ofta inga eller milda symtom. Cirka 15-25% av de smittade klarar ut viruset naturligt under denna fas. Kronisk hepatit C utvecklas när viruset kvarstår i kroppen längre än sex månader, vilket sker hos 75-85% av de smittade. Den kroniska formen kan pågå i årtionden och gradvis skada levern.
I Sverige uppskattas cirka 40 000-50 000 personer vara smittade med hepatit C. Huvudsakliga riskgrupper inkluderar personer som använder injicerande droger, individer födda i länder med hög prevalens, patienter som fått blodtransfusioner före 1992 och personer med HIV-infektion. Folkhälsomyndigheten arbetar aktivt med kartläggning och behandling av hepatit C.
Akut hepatit C ger ofta inga märkbara symtom, vilket gör att många inte upptäcker smittan tidigt. När symtom förekommer kan de inkludera trötthet, illamående, aptitlöshet, magsmärtor och ibland gulsot. Symtomen uppträder vanligen 2-12 veckor efter smittotillfället och kan vara lindriga och lätt förväxlas med vanlig förkylning eller influensa.
Kronisk hepatit C utvecklas ofta tyst under många år innan symtom uppstår. Vanliga tecken inkluderar:
Allvarliga komplikationer kan inkludera leverfibros, skrumplever (cirros) och levercancer. Dessa utvecklas vanligen efter 20-30 år av kronisk infektion.
Diagnos ställs genom blodprover som påvisar antikroppar mot HCV och virusets RNA. Anti-HCV-test visar om personen någonsin exponerats för viruset, medan HCV-RNA-test bekräftar aktiv infektion. Leverfunktionstester mäter leverenzymer och bedömer leverskador. Genotypning utförs för att bestämma lämplig behandling.
Sök vård om du tillhör en riskgrupp eller har symtom som trötthet, gulsot eller magsmärtor. Kontakta vårdcentral eller infektionsklinik för testning. Tidiga insatser förbättrar behandlingsresultaten avsevärt och förhindrar spridning till andra personer.
Direktverkande antivirala läkemedel (DAA) representerar den moderna standarden för behandling av hepatit C i Sverige. Dessa läkemedel angriper specifika proteiner som viruset behöver för att föröka sig. DAA-behandlingar är mycket effektiva med färre biverkningar jämfört med äldre interferon-baserade terapier. Behandlingen är vanligtvis oral och pågår mellan 8-12 veckor med botningsfrekvens över 95%.
Sofosbuvir är en nukleotidanalog som hämmar HCV NS5B-polymeras och utgör grunden för många moderna hepatit C-behandlingar. Detta läkemedel används sällan som monoterapi utan kombineras med andra antivirala medel för optimal effekt. Sofosbuvir-baserade kombinationer är effektiva mot alla HCV-genotyper och har revolutionerat behandlingen av kronisk hepatit C. Läkemedlet tas en gång dagligen och har god tolerabilitet hos de flesta patienter.
I Sverige finns flera godkända kombinationsbehandlingar för hepatit C tillgängliga genom Läkemedelsverkets godkännande. De vanligaste preparaten inkluderar kombinationer av sofosbuvir med ledipasvir, velpatasvir eller andra DAA-läkemedel. Även glecaprevir/pibrentasvir-kombinationen är tillgänglig och erbjuder kortare behandlingstid. Valet av behandling baseras på:
Moderna DAA-behandlingar pågår vanligtvis 8-12 veckor beroende på patientfaktorer och specifik läkemedelskombination. Framgångsfrekvensen, mätt som ihållande virologiskt svar (SVR), överstiger 95% för de flesta patientgrupper. Behandlingsresultaten är särskilt goda hos tidigare obehandlade patienter utan cirros, där botningsfrekvensen når upp till 99% med rätt vald terapi.
Harvoni är en fixkombination av ledipasvir 90 mg och sofosbuvir 400 mg som tas som en tablett dagligen. Läkemedlet är godkänt för behandling av kronisk hepatit C genotyp 1, 4, 5 och 6. Behandlingstiden varierar mellan 8-24 veckor beroende på patientens tidigare behandlingshistorik och förekomst av cirros. Harvoni kan tas med eller utan mat och har få läkemedelsinteraktioner jämfört med äldre behandlingsalternativ.
Epclusa innehåller sofosbuvir 400 mg och velpatasvir 100 mg i en daglig tablett och är det första pangenotypiska läkemedlet godkänt för alla HCV-genotyper (1-6). Behandlingstiden är vanligtvis 12 veckor för de flesta patienter. Epclusa visar hög effektivitet med SVR-frekvenser över 95% även hos patienter med kompenserad cirros. Läkemedlet representerar en förenklad behandlingsmetod eftersom genotypbestämning inte krävs före behandlingsstart.
Maviret kombinerar glecaprevir 100 mg och pibrentasvir 40 mg i tre tabletter som tas samtidigt dagligen. Huvudfördelen är den korta behandlingstiden på endast 8 veckor för de flesta patienter utan cirros. Vanliga biverkningar inkluderar trötthet, huvudvärk och illamående, men dessa är generellt milda. Läkemedlet är kontraindicerat vid måttlig till svår leversvikt och kräver försiktighet vid samtidig användning av vissa andra läkemedel.
Utöver de etablerade märkesläkemedlen finns generiska versioner av flera DAA-kombinationer tillgängliga i Sverige. Zepatier (elbasvir/grazoprevir) och Vosevi (sofosbuvir/velpatasvir/voxilaprevir) representerar ytterligare behandlingsalternativ för specifika patientgrupper. Generiska alternativ erbjuder kostnadseffektiva lösningar samtidigt som de upprätthåller samma effektivitet och säkerhetsprofil som originalpreparaten.
Moderna HCV-mediciner är generellt vältolererande, men vissa biverkningar kan förekomma. Vanliga symtom inkluderar trötthet, huvudvärk, illamående och diarré. Hudreaktioner som utslag eller klåda rapporteras ibland. De flesta biverkningar är lindriga och övergående, men det är viktigt att rapportera alla symtom till din läkare. Allvarliga biverkningar är sällsynta med dagens direktverkande antivirala läkemedel jämfört med äldre interferonbaserade behandlingar.
HCV-mediciner kan interagera med andra läkemedel, särskilt hjärtmediciner, antidepressiva medel och naturläkemedel som johannesört. Vissa mediciner kan påverka effektiviteten av HCV-behandlingen eller öka risken för biverkningar. Graviditet utgör en kontraindikation för vissa HCV-läkemedel. Det är avgörande att informera läkaren om alla mediciner, kosttillskott och naturläkemedel du tar innan behandlingsstart.
Regelbundna kontroller är nödvändiga under HCV-behandlingen för att övervaka behandlingsrespons och eventuella biverkningar. Blodprover tas för att mäta virusnivåer och kontrollera leverfunktion. Kontroller sker vanligen efter 4, 8 och 12 veckor. Vid biverkningar eller oro kan extra besök behövas. Patienter uppmanas att kontakta vården omgående vid allvarliga symtom.
Äldre patienter, gravida kvinnor och personer med njursjukdom kräver särskild uppmärksamhet vid HCV-behandling. Dosjustering kan behövas vid nedsatt njurfunktion. Patienter med samtidig HIV- eller hepatit B-infektion behöver specialiserad vård. Alkohol- eller drogberoende påverkar behandlingsplanering och kräver multidisciplinär approach.
HCV sprids främst genom blod-till-blod-kontakt. Viktiga preventionsåtgärder inkluderar att undvika delning av nålar, rakblad, tandborstar eller andra föremål som kan komma i kontakt med blod. Vid tatueringar eller piercingar, använd endast licensierade verksamheter med sterila verktyg. Kondomanvändning rekommenderas vid sex med nya partners. Medicinsk personal ska följa säkra rutiner vid hantering av blod och kroppsvätskor.
Under HCV-behandling är det viktigt att undvika alkohol helt då det kan påverka levern och behandlingseffekten negativt. En balanserad kost rik på vitaminer och mineraler stödjer kroppens läkning. Regelbunden motion i måttlig form rekommenderas. Tillräcklig vila är viktigt då trötthet kan förekomma. Undvik att starta nya kosttillskott utan att rådfråga läkare.
Efter avslutad HCV-behandling krävs uppföljning för att bekräfta varaktig virologi respons (SVR). Kontroller görs 12 och 24 veckor efter behandlingsslut. Årlig leverfunktionskontroll rekommenderas för patienter med tidigare cirros. Fortsatt undvikande av alkohol och leverskadliga substanser är viktigt för långsiktig leverhälsa.
Patienter kan få stöd genom:
